Skyddstiden fastställer hur länge upphovsrätten är giltig. Efter att skyddstiden upphört att gälla kan verket fritt användas utan tillstånd.
Verk som skapats i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har en skyddstid på upphovsmannens livstid + 70 år efter dödsårets slut. Verk från andra håll har i allmänhet en skyddstid på 50 år från slutet av upphovsmannens dödsår.
Om lagen i verkets upphovsland garanterar en skyddstid på 50 år efter slutet på upphovsmannens dödsår, är verkets skyddstid densamma även i Finland, dock högst 70 år efter upphovsmannens död.
Ifall verket har flera upphovsmän, det vill säga ifall det är fråga om ett gemensamt verk, räknas verkets skyddstid från slutet av dödsåret för den upphovsman som avlidit sist. Skyddstiden för filmer räknas från dödsåret för den sist avlidna huvudregissören, manusförfattaren, dialogförfattaren eller kompositören till filmmusiken.
Skyddstiden för fotografiska verk är upphovsmannens livstid + 70 år efter dödsårets slut.
Skyddstiden för vanliga fotografier är 50 år från det år fotot togs.
Skyddstiden för närrättigheter är oftast 50 år och börjar räknas från den tidpunkt objektet för närrättighetsskyddet kommer till. Ljudinspelningar och föreställningar som inspelats på så vis har en skyddstid på 70 år efter att ljudinspelningen första gången publicerades eller på annat sätt har gjorts tillgänglig för allmänheten, ifall detta sker inom 50 år från föreställningen.