Bearbetning av ett verk

Att bearbeta ett verk, till exempel genom att göra en översättning eller en bearbetning, kräver tillstånd av det ursprungliga verkets upphovsman. Upphovsmannen har rätt att bestämma om sitt verk i oförändrad eller förändrad form, som översättning eller bearbetning, i en annan text eller konstgenre eller genom använda ett annat framställningssätt.

Ett verk som uppkommer efter bearbetning av ett verk kallas ett sekundärverk, vars rättigheter hör till personen som skapat bearbetningen, till exempel översättaren. Sekundärverkets upphovsman får dock inte i användningen av sitt verk kränka de rättigheter upphovsmannen av det ursprungliga verket innehar. Verket får inte heller ändras på ett sådant sätt eller göras tillgängligt för allmänheten i ett sådant sammanhang att det kränker upphovsmannens moraliska rättigheter, det vill säga upphovsmannens litterära eller konstnärliga värde och originalitet.

Verkets nyttjanderätts- eller licensvillkor kan också begränsa bearbetningen av verket. En upphovsman kan till exempel ha förbjudit bearbetning av sitt verk i sina Creative Commons-licensvillkor.

I fri anslutning

Utöver översättning och bearbetning bestäms även i lagen om skapande av nya verk i fri anslutning till ett existerande verk, vilket inte förutsätter tillstånd av upphovsmannen. Det behövs inte heller samtycke ifall ursprungsverkets skyddstid har upphört.

Att i fri anslutning till ett verk åstadkomma ett nytt verk innebär att man använder en annan persons tidigare verk som inspirationskälla och genom att bearbeta verket skapar man ett helt nytt självständigt och originellt verk, som inte kan jämställas med det ursprungliga verket.

Upphovsrättslagen 4 §

För att bearbeta ett verk krävs i allmänhet upphovsmannens tillstånd.

Frågan om fri anslutning kommer ofta upp i samband med parodier. Tillåten parodi använder det ursprungliga verket i ett annat syfte och en annan kontext. En parodi kan vara en satirisk, överdriven eller komisk imitation av någon annans verk. Syftet är exempelvis att göra det ursprungliga verket till åtlöje.

Upphovsrättslagen innehåller inga specifika bestämmelser om parodier. En tillåten parodi kan betraktas som ett självständigt verk i fri anslutning, om verkströskeln överskrids. Gränsdragningen mellan fritt skapande och bearbetning som kräver tillstånd från den ursprungliga upphovsmannen är svår, och fråga avgörs i sista hand av en domstol.

Upphovsrättsrådet har konstaterat att helhetsbedömningen av parodier kan påverkas av bland annat användning av verket i en annan kontext och ett annat syfte än det ursprungliga verket. Upphovsrättsrådet ansåg i sitt utlåtande 2017:4  att man trots små förändringar hade skapat nya och självständiga verk och att upphovsmannen till parodin inte behövde samtycke från upphovsmännen till det ursprungliga verket för sina verk.